solstol

Bara hur dina ögon glittrar när du ser på mig och hur mycket du försöker att inte säga det som inte får sägas men säger det ändå. Hur du viska i mitt öra allt jag velat höra förut, sanningen om varför. Allt jag alltid velat veta så länge nu. Jag har så mycket att säga, så mycket jag vill göra men ändå så står jag kvar här. Strider mot känslor som jag förnekar, någonting som egentligen finns. Något jag inte tänker tala om. Som att du kan få mig att le ibland när jag önskar dig död. Hur jag ryser när du drar fingrarna egenom mitt hår och hur du blir sådär puttinuttig när jag flåser dig på nacken. Jag hatar när du talar om henne och jag vet hur mycket du hatar när jag talar om honom fast vi gör det ändå. När vi båda vet. Och även fast det är som de är så finns det så mycket som inte kan bli som oss. Som vi. Som du och jag. Saker som bara vi gjorde. Jag saknar när det bara var vi. När jag fick vara din och stå på tå för att kyssa dig. Alla våra idiotiska små bråk om ingenting och hur du alltid vann. Pussade mig inför alla och höll i min hand, visade att det var vi. Sådana småsaker egentligen bara vill glömma bort. Fast ändå vill jag bara få en sista kyss, en sista gång bara för att få känna hur det känns när det bubblar lite extra i magen. Hur jag rodnar även fast jag alltid envisats som att jag aldrig rodnar. Sitta tätt intill dig och bara andas. Så som det var förut. I ett sista kapitel som jag förälskat mig i.



jag älskar hennes texter. känns så äkta.
tagen från www.ohstefanie.devote.se/


halsfluss och hela kittet, wiiiho
eller inte.
och nu blev texten såhär, mhmhm spännande ..
puss
/sofia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0