MOA NORDIN & SOFIA DAVIDSSON

idag är det två månader sen, två månader har gått sen hela mitt liv rasade. två smärtsamma månader utan dig.
sanningen är att jag gråter varje dag, jag tänker på dig oavrbrutet. jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. det enda jag vill är att träffa dig. för jag har verkligen inte insett att du är borta, det är så omöjligt. för du var en del av mig, du var min bästa vän.
alla minnen går på repeat i mitt huvud.
sista gången jag träffade dig, jag minns det så väl. men jag har ångrar så mycket, om jag bara skulle vetat att det skulle gå så fort. att det var sista gången jag träffade dig, sista gången jag höll din hand, sista gången jag pratade med dig..
jag känner mig så vilsen utan dig, jag behöver verkligen dig. jag blir påmind om dig hela tiden, jag förknippar allt med dig. jag ser dig överallt. jag klarar inte av att vara hemma hos mormor, jag gör verkligen inte det. jag klarar inte äns av att besöka minneslunden, jag känner mig så svag. jag vill men jag kan inte, jag är inte stark nog. inte utan dig.
jag vill bara att allting ska bli som innan, jag vill ha dig tillbaks. jag vill ha mitt liv tillbaka. för allt har verkligen rasat. dessa två månader har varit dem hemskaste i mitt liv.
jag kommer ihåg kvällen jag fick beskedet att du hade lämnat oss, jag har aldrig känt så mycket smärta. det var som om någon slet ut mitt hjärta, slog sönder mig, dödade mig. jag kände mig så tom, jag ville tro att allt bara var en dålig mardröm. den kvällen var jag helt borta, kändes som om jag inte fanns, smärtan tog över. jag kunde inte äns gå, jag var så förstörd. för du var verkligen mitt allt och det är nog något få förstår, men vi stod varandra så nära. du ställde alltid upp, du fanns alltid där. du var alltid så gnäll och så glad, du va så himla speciell.. så unik.
jag skulle verkligen kunna offra allt för att träffa dig igen, jag skulle inte tvekat en sekund.
när jag inser att jag aldrig mer kommer kunna få se dig, prata med dig, så känns det overkligt. 
jag har aldrig varit så här länge utan dig.
jag pallar helt enkelt inte mer 
jag kan inte hålla tårarna inne, jag klara mig inte utan dig, jag ger upp ..


jag miste dig, den som betydde mest i hela mitt liv

These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
I've tried so hard to tell myself that you're gone

det enda jag vill är att du har det bra nu. mitt högsta önskan är att få träffa dig igen, för jag saknar dig så det gör ont i hela mig. jag skulle verkligen gjort allt, tro mig
jag kan inte beskriva saknaden med ord, jag försöker med det tycks vara omöjligt 

vila i frid min älskade morfar
jag älskar dig mer än vad jag någonsin kommer kunna beskriva med ord, du är och var mitt allt och lite till


/sofia.